1. Vi står inför en konstkris, en brist på vitalitet, samt dominansen av ren mekanism. Post-modernismen — själva degenerationens syndrom —
är i sig själv deformerad. Intresset för konst idag är antingen smaklöst(i teater, biografer och rockkonserter) eller das provozierte Leben (“det provokerade livet” enligt Gottfried Benn), det vill säga sysselsättningen inom en smal och stängd krets av “vampiriska intellektuella” som helt har förlorat alla riktningar, utom behovet av mat, social status och fåfänga.
2. Vi står inför en politisk kris, en brist på tankar och ny ideologi, och en degeneration av politiken sedan Perestroika. Politik har helt förlorat all logik och liv. Politik idag är antingen en patologisk konjunktion (i mitten) eller en patologisk karikatyr (i periferin). Politik är alltid och överallt, lika ointressant.
3. De kritiska lågpunkterna i degenerationen av konst och politik har nu uppnåtts samtidigt, allt på en gång. Det är inte alltid så saker och ting går, men det är så det förefaller sig nu. De lägsta punkterna för de två sinusoiderna har sammanfallit.
4. I sådana stunder i nedgångscykeln måste en ny impuls förvärvas för utveckling, en som i allmänhet ligger utanför själva processens sfär. Ibland stimulerar politik konst, och ibland vice versa. Men nu är båda sfärerna i nedgång. Impulsen måste sökas någon annanstans.
5. Den här nya sfären är MAGI. Magi studerar inte händelser, saker och föremål, utan deras orsaker, som magi inte bara beskriver utan aktivt opererar. Magi föregår konst och politik. Konst och politik blev autonoma först när de lossades från sin magiska källa. Denna källa har inte försvunnit utan har bara glidit bort till periferin från vilken den utövar indirekt inflytande. Hemliga samhällen, loger och ordnar har styrt historia och inspirerat konstnärer.
6. Ändå har indirekt inflytande inte varit tillräckligt, eftersom politik och konst har glömt nödvändigheten av att ständigt appellera till magin. Endast den direkta, totala ersättningen av konst och politik med MAGI kan rädda denna situation.
7. Dagens politiker och konstnärer har överlevt sig själva. Ingenting kan rädda dem. De är oförmögna att nära sig själva med magi och vara levande. De borde skrivas av och kasseras. De är helt ointressanta. En ny typ ska ersätta dem.
8. Denna nya typ är inte en politiker eller konstnär som hanterar magi, utan den NYA MAGERN som arbetar med politik och konst.
9. Alla former av konst och alla politiska ideologier har sina ockulta paralleller inom operativ magi. Målningar framkom som världsliga skildringar av gudarna och symboliska tecken. Politiska ideologier är sekulära uttryck för metafysiska och religiösa läror, t.ex. kapitalism är enligt Max Weber sekulariserad protestantism, medan socialism och fascism är variationer av indoeuropeiska, ariska traditioner där det enligt Georges Dumézil inte finns något kast av köpmän. Källan har gradvis tappats ur sikte. I moderna politiker och konstnärer har vi att göra med obotliga, oöverträffade idioter. Graden av talang och ideologisk framgång ska nu bero direkt på graden av bekantskap med ockulta läror.
10. Detta faktum måste erkännas och accepteras som en oundviklighet.
11. I stället för en separat konst, separat politik och separat magi, bör en ny syntetisk disciplin införas, MAGI, som direkt etablerar sin egen politik och sin egen konst. Den nya hermeneutiken är att historisk kontext och estetisk egenhet bortskaffas: allt kokar ned till ockultistiska paradigm. Goethe och Breton, Lenin och Churchill kan alla kokas ner till de magiska paradigm (av Frimurar-ockult och Hermetisk-Rosikruisk böjelse) som de representerade. Resten kan kasseras. Tillsammans med den nya konsten och den nya politiken kommer en ny inställning till studierna av konst och en ny statsvetenskap.
12. De nya konstforskarna och de nya statsvetarna kommer inte att vara människor skiljda från de nya konstnärerna och de nya politikerna. De kommer att vara en och samma figur. Och denna figur kommer att vara ingen annan än den för de NYA MAGERNA.
13. Konst blir således inte imitationen av ritualer eller imitationen av tillverkningen av fetischer, amuletter och avgudar, utan själva ritualen, tillverkningen av amuletter, fetischer och avgudar.
14. Politik blir således inte den fångade återskapelsen av kollektiva orgier eller förverkligandet av vagt, indirekt uppfattade metafysiska projekt, utan massornas direkta mytframställning och ockulta arkitektur.
15. Allt detta genomförs och konceptualiseras av DE NYA MAGERNA.
16. Magi är en operativ vetenskap. Det kräver verkliga resultat, verkliga metamorfoser — av föremål, fenomen och operatören själv. MAGI är en experimentell vetenskap som inte tillåter ”obskurantism” och demagogi. Resultatet, inte projektet, är bedömningen. Utan konkret “eidetisk insikt” finns det ingen magisk handling. Om allt förblir väsentligen som det var före den magiska handlingen, har vi att göra med antingen misslyckande eller charlataneri. Idioter och intellektuella skall inte passera.
17. DE NYA MAGERNA bejakar sin konst och genomför sociala kupper. De är specialiserade på geopolitik, storskalig vetenskap och underkastar elementen. De tämjer den Atlantiska Leviathan och matar den kontinentala Behemoth. Den minsta sociala skalan för DEN NYA MAGIN är ett land, folk, stat eller legioner av mänskliga massor. Asketer och marscherande band av degenererade sekter är inte intressant för någon. NY MAGI behandlar fenomenet av det GIGANTISKA, det GIGANTISKA-NYA (a la Martin Heidegger).
18. Våra mål kommer att bli tydliga först när människor börjar delta i vår praxis, antingen aktivt eller passivt, som subjekt eller föremål. Magi löser alla gnosologiska problem genom Praxis (som marxism).
19. Utifrån kan konst- och politikkrisen tyckas vara något objektivt. Men bygg inte illusioner, för det organiserades av USA för att rensa vägen för den nya rasen, de magiska kungarnas ras.
20. Vi arbetar med avgrunder. För oss har det osynliga sin egen geografi. Svart är inte bara frånvaron av ljus, utan en enorm mängd nyanser som jordisk optometri inte ens har drömt om.
21. Abyssus abyssum invocat –
22. In voce cataractarum.