Φέρνω το παρόν έργο στην προσοχή του κοινού όχι χωρίς κάποια ανησυχία. Οι ιδέες που εκφράζονται σε αυτό πήραν μορφή στο μυαλό μου πριν από δέκα και πλέον χρόνια. Από τότε τις έχω συζητήσει συχνά με διάφορους ανθρώπους, επιθυμώντας είτε να επαληθεύσω τις δικές μου απόψεις είτε να πείσω άλλους. Πολλές από αυτές τις συζητήσεις και αντιπαραθέσεις ήταν αρκετά χρήσιμες για μένα, διότι με ανάγκασαν να επανεξετάσω τις ιδέες και τα επιχειρήματά μου με μεγαλύτερη λεπτομέρεια και να τους δώσω πρόσθετο βάθος. Όμως οι βασικές μου θέσεις παρέμειναν αμετάβλητες.

Ontologi och erfarenhet av radikal Antikrist: semantiska, religiösa, sociologiska och statsvetenskapliga aspekter. Traditionalism och semiotik. Syftet med denna artikel är att undersöka figuren “antikrist” och det semantiska området “tidernas ände” utan hänvisning till någon speciell religiös tradition. Men figuren “Antikrist” (Ο Αντίχριστος) har som sådan en koppling till kristendomen. Följaktligen kan vi säga att vi överväger inte bara och direkt Antikrists kristna figur, utan också hans analoger. Detta leder oss till temat traditionalism. Vad är traditionalism? Det är inte en tradition. Det är den där strukturella matrisen, det där paradigmet som är gemensamt för olika traditioner. Om vi jämför dem med det moderna samhället, med New Age och med den moderna vetenskapens sekulära paradigm, finner vi att alla speciella traditioner och religioner har något gemensamt.

På tåget sträckan «Moskva-Kazan» var jag vaksam. Det fanns bara en medresenär i sovkupén för fyra personer. Av någon anledning var jag misstroende mot honom. Han var över 60. Till utseendet var han helt ofarlig. Han bytte sina byxor med dörren till kupén på vid gavel. Helt riktig och lugn kille. En tyst artig en. Sådana har en sparsam vitbrödsmacka med sig — varken vodka eller ett stekt kycklinglår. Men ingen kan lita på de äldre. De har sett så mycket genom sina liv, att ingen kan gå i god för deras psyke… Intuitivt har jag alltid känt att pensionärer är farliga. Mycket, mycket farligt. Vem vet vilka idéer de har stött på i så många år…

Indoeuropéernas tredje kast bestod av bönder och arbetare. Bland de nomadiska folken, såsom Skyterna, Sarmaterna, Jaszarna, Kushanerna, Sakaerna, Partierna och de vediska Arierna, bestod denna kast av herdsmän. Materialproduktion, rikedom, mat och kvinnor tillhörde främst den tredje kasten, dvs. de stod längst ner i den indoeuropeiska hierarkin.
Prästerna och kungen motsvarade himlen, krigarna luften och bönderna landet. Indoeuropéernas hela värdesystem grundades på detta, och sålunda var det i årtusenden. Alla typer av indoeuropeiska religioner, samhällen, kulturer, myter, berättelser, historiska krönikor och ekonomiska system byggdes på denna trefunktionella, patriarkala modell. Detta innebär att vara en indoeuropé betyder att man tillhör ett samhälle bestående av präster, krigare och arbetare.
“Men hur är det här kopplat till köpmän, handlare och ockrare?”, frågar du. Inte på något sätt. Sådana typer föraktades i indoeuropeiska samhällen. Kapitalismen uppträdde först när indoeuropeiska värden snabbt glömdes bort, försämrades och urartade. Indoeuropeiska samhällen kände inte heller jämlikhet, ett tecken på degeneration. De kände inte heller till feminism eller sodomi, vilket skilde sig åt från de matriarkala länderna och de icke-indoeuropeiska kulterna, som kulten av Cybele.
Den europeiska moderniteten, som avskaffade religionen, tron ​​på kungen och den himmelske fadern, kasterna, den heliga förståelsen av världen och i huvudsak patriarkatet, var början på den indoeuropeiska civilisationens fall. Kapitalism, materialism, egalitarism och ekonomism är alla hämnden för de samhällen som indoeuropéerna förde krig mot, underkastade och strävade efter att avhjälpa, som bestod av kärnan i alla indoeuropeiska folks historia. Moderniteten var slutet på den indoeuropeiska civilisationen. Det motsvarar naturligtvis nadir. Detta är inte en abstraktion, då det påverkar oss på högst direkta sätt.

Ordet Mager kommer ifrån Magi (plural av Magus), vilket i sin tur har sitt ursprung i det persiska ordet Magipati som avsåg prästerna inom t.ex. Zoroastrianismen. De mest välkända av de gamla Magerna var de tre vise männen i Bibeln. Om Magerna sägs det att de bland annat kunde tyda stjärnbilder och tolka drömmar. Så småningom har ordet Magi kommit att få sin moderna förknippning med trollkonst och det som härrör det ockulta. Jag stod i kvalet att översätta titeln som antingen Magikernas eller Magernas manifest. Jag valde det sistnämnda, då det förtydligar begreppets historiska ursprung

Efter många århundraden och årtusenden, efter att Turan ursprungligen hade varit indoeuropéernas territorium, efter att de indoeuropeiska folken hade gett sina initiativ till andra icke-indoeuropeiska folk, såsom Altaiska och delvis Uraliska, återvände arvet från Turan återigen till Ryssland. Vi, det ryska indoeuropeiska folket, är vårdare av detta gigantiska territorium, Turan. Indoeuropéernas uppdrag har gått varven runt, från indoeuropéer till indoeuropéer, för att komma till oss.

I denna bok har vi samlat olika texter som anknyter till både eurasianism och neo- eurasianism. Vi hoppas att de kan tjäna som introduktion till mer detaljerade studier. Tills nyligen har inte mycket av detta verk funnits tillgängligt på andra språk, även om förlaget Arktos nu har publicerat mina böcker IheFourth Political Theory år 2012 och Putin vs Putin år 2014, och Washington Summit Publishers har gett ut Martin Heidegger: The Philosophy of Another Beginning år 2014, samtliga på engelska.
Eurasianism kan tillämpas inom geopolitikens falt, där den representerar den slutliga sammanfattningen av de landbaserade civilisationernas perspektiv, i motsats till de havsbaserade civilisationernas synvinkel som för närvarande representeras av Förenta staternas atlantistiska politik och geopolitiska strategiska tänkare, såsom Zbigniew Brzezinski. Flera böcker som redogör för eurasianistisk geopolitik har redan publicerats, från min bok The Foundations of Geopolitics, först utgiven 1997, till mina senaste och mycket detaljerade böcker Geopolitika (2012) och The Geopolitics of Contemporary Russia (2013). Jag publicerade också en instruktionsbok i internationella relationer år 2013. Det finns nu en riklig mängd geopolitiska och strategiska studier av denna sort i Ryssland och utomlands.
Eurasianism har en tryggad plats i den ryska historiens fält, där den utvecklats i linje med Georgij Vernadskij, den framträdande rysk-eurasiske historicisten, och Lev Gumilev, den berömde ryske eurasianisten och etnologen. Eurasianism kan vara ett användbart verktyg för att göra korrekta politiska analyser av den politiska situationen i Ryssland, i synnerhet för att förstå fenomenet Putin och hans strävan att skapa en eurasisk union i den postsovjetiska sfären.
I bredare bemärkelse kan eurasianism betraktas som en form av kontinentalism för projektet att skapa en gemensam europeisk-rysk sfår - det Stor-Europa som sträcker sig från Lissabon till Vladivostok, som Vladimir Putin förklarat (ett koncept som först fördes fram av Jean Thiriart). Bortom detta mer lokaliserade projekt förespråkar curasianismen multipolaritet, och representerar ett alternativ till uni- polär globalisering och västerländsk nykolonialism som antagit sådana former som BRICS-avtalen mellan Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika.

Den italienske traditionalisten Carlo Terracciano (1948-2005) har av Aleksander Dugin beskrivits som en av vår tids främsta geopolitiker och en europeisk krigare. Efter Terraccianos bortgång har hans Rivolta contro il mondialismo moderno översatts till tyska, med en värdefull längre beskrivning av Terracciano av den tyske skribenten Martin A. Schwartz.

Titeln, Revolt mot den moderna världsordningen, anspelar medvetet på Julius Evolas klassiska verk, men uppdaterat till tidigt 2000-tal (och i viss mån till Terraccianos personliga ekvation, det är inte säkert att Evola fullt ut skulle instämma i alla slutsatser). Det riktar sig mot den moderna världen och då särskilt globaliseringen och USA. För Terracciano nivellerar dessa all mångfald, utplånar djur- och växtarter likväl som kulturer. Abstraktionsnivån är hög men det är ändå en värdefull analys av förutsättningarna för en reell antiglobaliseringsrörelse Terracciano beskriver.