Daria, först och främst tack för att du tackade ja till vår intervju. Den ständigt föränderliga geopolitiska situationen vänder sig mot en ny multipolär världsordning, som står i kontrast till den nya globalistiska världsordningen, av den stora återställningen, av de finansiella oligarkierna och den dolda makten. Ryssland är för närvarande det land som leder “civilisationernas sammandrabbning”: vad tror du är Europas roll?
Daria: Europa är ett slagfält för två världsåskådningar — globalistisk och anti-globalistisk. Detta är nu uppenbart i alla länder. Det franska presidentvalet hölls nyligen, och genom att analysera dem kan vi tydligt se att det finns två block — ett som representerar folket, det andra de transnationella eliterna. Le Pen, och med hennes Melanchon, var anti-globaliserande i sina program, huvudmålet med deras kampanjer var att öka köpkraften hos fransmännen och att stärka den franska statens suveränitet (man skulle i viss mån kunna kalla detta en Gaullistisk strategi i fallet Le Pen och en alliansfri ståndpunkt i fallet Melanchon). Idag är Europa ett politiskt fält som är underordnat den amerikanska hegemonins diktatur. Tyvärr följer den europeiska eliten blint USA:s order. Men krisen, som redan har haft stor inverkan på Europa, visar tillräckligt på de negativa konsekvenserna av denna politik — och det bara på den ekonomiska sidan. Det finns många tecken, röster och politiska manifestationer av det alternativa förhållningssättet som växer fram framför våra ögon — det finns krafter i Europa som vill ha multipolaritet. Dessa är de anti-globalistiska rörelserna. De är Europas framtid, globalismen och EU:s eliter är dess förflutna. Allt pekar mot “Europas förfall” — växande tyranni lyftes också fram av Spengler som ett nyckeldrag i slutet av “kulturen”, liksom teknokratiska regeringar och dominansen av pengar som värde. EU-eliterna för en konsekvent politik för att förstöra europeiska länder. Det motstånd som finns från folkens sida — motståndet mot deras egna kulturers död — måste dock hållas i åtanke. Det måste fortfarande visa sig.
I Italien sjöng man Rysslands och Putins lov tills för några månader sedan; idag har en stor del av befolkningen ställt sig på Natos sida och pekar finger åt Moskva. Desinformation och utbredd okunskap inom statsvetenskap har lett till ett alarmerande och farligt klimat av ideologiskt hat. Ändå är Italien säte för det första Rom, det är källan till konst, filosofi, vetenskap och skönhet i århundraden och århundraden, men det verkar ha slumrat till och glömt sitt eget ursprung och sin storhet. Hur tror du att ett uppvaknande av italienskt logos och en återgång till detta folks storhet kan ske?
Daria: Först och främst tror jag att det är nödvändigt att inse att mediepropagandasystemet syftar till att stärka det amerikanska inflytandet på den europeiska kontinenten. Detta pratas det för övrigt ofta om i Italien. Det är mycket viktigt att förstå att regimen i Kiev idag är ett fäste för en destruktiv globalistisk ideologi med idéer om främlingsfientlighet, radikalt hat och tyranni.
Många människor i Italien, men mer allmänt över hela den europeiska kontinenten, ser inte positivt på Ryssland, trots att de är emot Nato och amerikansk imperialism. Det finns en uppfattning om risken att gå från att bli underkuvad av ett imperium till ett annat. Vad tycker du om det?
Daria: Naturligtvis är det en stor risk. Det finns dock olika nyanser av godkännande. Man kan ogilla en speciell militär operation av Ryska federationen men avstå från att leverera vapen till Kiev. Detta är också en position. Europa har all rätt att vara “neutral”; geopolitiskt är det en självständig pol som varken tillhör havets eller landets civilisation. Denna mellanstatus innebär en viss neutralitet. Idag är de processer vi ser att EU-länderna underordnar sig USA:s vilja, det vill säga total underordning under havets civilisations normer och imperativ. Detta är imperialism 2.0, och det passerar genom kulturen. Gramsci var mycket exakt när han sa att maktövertagandet i den moderna världen sker genom kultur. Den som kontrollerar kulturen (liksom media) kontrollerar landet politiskt och ekonomiskt. Idag styrs kulturen i Europa tyvärr av pro-amerikanska strukturer.
Du är expert och brinner för fransk filosofi och politik. Frankrike är, som vi alla vet, en av de starkaste nationerna i Europeiska unionen och spelar en nyckelroll i förbindelserna med Ryssland och utanför. Vilka scenarier förutser du från det kommande franska presidentvalet? Hur skulle EU:s relationer med Ryssland förändras om Macron hade förlorat?
Daria: Presidentvalet har visat att de globalistiska strukturerna har gjort allt för att behålla sin skyddsling, Emmanuel Macron, som företräder det globala finanskapitalets intressen. Hans mentor, den franske ekonomen Jacques Attali, skrev om vikten av globalisering och skapandet av en “ny nomadelit”, helt fristående från sina nationella rötter. I en sådan värld blir alla skillnader mellan kulturer, folk, traditioner och allting universella. En sådan agenda är ett hot mot mångfalden av europeiska identiteter. Trots den folkfientliga politiken i Macrons femårsplan var hela det globalistiska systemets mekanism inriktad på en konstgjord fortsättning av hans mandat. Det bör noteras att situationen är revolutionär: i spetsen för landet finns en kandidat som inte har stöd från majoriteten av befolkningen. Han skulle kunna kallas en nihilistkandidat — eftersom hans seger är helt negativ.
Redan två dagar före den andra valomgången meddelade Macron att Frankrike hade skickat självgående artilleriförband och pansarvärnsmissilsystem till Kiev. Från eftergift gick Macron vidare till att aktivt stödja Kievregimen. I ett telefonsamtal den 30 april 2022 diskuterade Macron med Zelenskij planer på franskt stöd till Ukraina och sa att han skulle öka det militära stödet för Kiev. Om Marine Le Pen hade lyckats komma till makten hade situationen förändrats radikalt. Hon var en uttalad kritiker av Nato i förhållande till den ukrainska konflikten. Hennes position har en anti-globaliseringsbas. Om hon vinner kan Frankrike bli ett land som Ryssland skulle kunna föra en dialog med. Han har upprepade gånger uttalat att Frankrike lider av de antiryska sanktionerna som införts och kallat dem “harakiri” för landet. Tyvärr har Frankrike nu blivit gisslan för de globalistiska eliternas intressen.
Som en sista fråga, från geopolitik övergår vi till filosofin. Vilka är dina favoritfilosofer? Och vilka tänkare tycker du borde återupptäckas, i detta historiska ögonblick, för att kunna samarbeta i det stora uppvaknande som äger rum?
Daria: Enligt min mening är det absolut nödvändigt att känna till Platons och nyplatonisternas verk, det är grundläggande författare som bland annat kan ge oss ledtrådar om de händelser som sker idag. Inom platonismen var grundtanken om hierarkin, som visar sig både i själen (själens tre delar) och i staten. När ordningen och hierarkin förändras blir den materiella — lustfyllda delen huvudet, rättvisan lämnar själen och staten, ett tyrannivälde börjar (det vi ser i väst idag). Det är också avgörande att hänvisa till Gramscis skrifter — och hans idéer om “hegemoni” — detta är viktigt för att beskriva processen för att underkasta det europeiska rummet globalismen. Huvudstriden idag är inte så mycket militär som kulturell. Därför är det avgörande att förstå kulturens nya uppdrag, som bär på civilisationens semantik. En kultur som sprider sig som en epidemi i Europa är globalismens kultur (vi kan urskilja olika trender — cyborgisering av konst, fascination för objektorienterade ontologier och många andra).
Baudrillard med sin idé om döden i moderniteten är mer relevant än någonsin, enligt mig. Kort sagt konstaterar han att det moderna samhället strävar efter att avskaffa döden. Genom att avskaffa detta, förnekande av döden översvämmer döden allt, underordnar alla processer. Om vi ​​analyserar till exempel fransk politik ur Thanatologins synvinkel, så kan denna moderna attityd med ‘dödens förnekande’ ses i Macrons gestalt. Hans fokus på virtualitet (en server före valet i spelet Minecraft), hans vädjan till framtiden (och inte det förflutna), hans biohacking i sina ideologiska mentorers (Bernard-Henri Lévy) tjänst är alla bevis på ideologin om försöker övervinna döden, som faktiskt är inbäddad i själva globalismens ideologi. Om vi ​​försöker vända oss till existentiell analys tror jag att det är oerhört viktigt att följa Heideggers filosofi, som lysande beskrev upplevelsen av människans sammandrabbning med Varandet. Upplevelsen av krig och konflikt är en möjlighet för människan att se det ‘äkta’, en möjlighet att komma till dess ‘heliga’ grund.”