Alexander Dugin är en expert på geopolitik och menar att de som kravallar i Kiev omedvetet utgör brickor i ett större spel. Han intervjuas här av Manuel Ochsenreiter, chefredaktör för den tyska tidskriften Zuerst!.

 

– Jag känner igen beskrivningen och jag betraktar sådana analyser som fullständigt vilseledande. Vi kan inte dela upp världen enligt Kalla krigets mönster. Det finns inte en ”demokratisk värld” som står mot en ”antidemokratisk värld”, som många västmedier skriver.

– Ukraina är en stat som aldrig historiskt sett existerat. Det är en nybildad entitet. Denna entitet har minst två fullständigt skilda delar. Dessa delar har olika identitet och kultur. Vi har Västra Ukraina, som delar den östeuropeiska identiteten. Det absoluta flertalet av dem som bor i Västra Ukraina ser sig själva som östeuropéer. Och denna identitet grundar sig i det fullständiga avfärdandet av varje pan-slavisk idé tillsammans med Ryssland. Ryssar betraktas som existentiella fiender. Vi kan säga så här: De hatar ryssar, rysk kultur och så klart ryska politiker. Det utgör en viktig del av deras identitet. 

– (Skratt) Inte alls! Det är en del av deras identitet. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att de vill gå

i krig mot oss, men de gillar oss inte. Det bör vi respektera. Amerikaner hatas av många fler och accepterar

det också, eller hur? 

– Majoriteten av dem som bor i den östra delen av Ukraina delar samma identitet som det ryska folket – historiskt, civilisationsmässigt och geopolitiskt. Östra Ukraina är absolut ett ryskt och eurasiskt land. Det finns alltså två

Ukraina. Det ser vi mycket klart vid valen. Befolkningen är delad i varje viktig politisk fråga. Speciellt

när det gäller relationerna med Ryssland, ser vi hur dramatiskt detta problem blir: den ena delen är absolut anti-rysk, medan den andra är absolut pro-rysk. Två olika samhällen, två olika länder och två olika nationella, istoriska

identiteter lever i samma entitet. 

– Det är en viktig del av ukrainsk politik. Vi har två delar och vi har huvudstaden Kiev. I Kiev finns båda identiteterna. Den är varken huvudstaden för Västra Ukraina eller Östra Ukraina. Huvudstaden för västra delen är Lviv, huvudstaden för den östra är Charkov. 

– Fakta är tydliga. Bildandet av staten Ukraina inom dagens gränser var inte ett resultat av historisk utveckling. Det var ett byråkratiskt och administrativt beslut från Sovjetunionen. Den Ukrainska sovjetiska socialistiska republiken var en av 15 delrepubliker som utgjorde Sovjet från dess bildande 1922 till dess slut 1991. Genom denna 72-åriga historia har republikens gränser ändrats många gånger. En stor del av det som i dag är Västra

Ukraina annekterades av Röda armén 1939 och man införlivade det tidigare ryska Krim 1954.

– Det är inte så enkelt som det låter eftersom vi skulle få problem med nationella minoriteter. I den västliga

delen bor i dag många människor som betraktar sig som ryssar och tvärtom. En enkel delning av staten skulle inte lösa problemet utan skapa ännu fler problem. Det man kan tänka sig är en avstyckning av Krim, då det är ett territorium enbart befolkat av ryssar.

– Det ligger inte i intresset av någon europeisk allians, det ligger i USA:s intresse. Det är en politisk kampanj som är riktad mot Ryssland. Bryssels inbjudan till Ukraina att förena sig med Väst orsakade omedelbart konflikt med Moskva och en intern konflikt i Ukraina. Detta borde inte förvåna någon som vet det minsta om Ukrainas

samhälle och historia. 

– Det säger mer om den politiska och historiska bildningsnivån hos era politiker än om krisen i Ukraina…

– Så klart att han vägrade. Han valdes av den proryska östra delen och inte av den västra. Janukovytj kan inte gå emot de intressen som utgör hans personliga väljarbas. Om han accepterade denna EUinbjudan skulle han omedelbart framstå som en förrädare för dessa väljare. De som stödjer Janukovytj vill ha integration med Ryssland. För att säga det enkelt: Janukovytj gjorde bara vad som var logiskt för honom att göra. Ingen överraskning, inget mirakel. Enkel logisk politik.

– De enas av sitt rena hat  mot Ryssland. Janukovytj är i deras ögon en lakej åt Ryssland, vän till Putin, en man av östern. De hatar allt som har att göra med Ryssland. Det är ett block av hat. De älskar inte EU-byråkraterna.

– Det är helt klart de våldsammaste nynazistiska grupperingarna på det så kallade Euro-Majdan. De

vill ha våld och provocerar för att få till en situation som liknar inbördeskrig i Kiev.

– Självfallet gör de det. Hur skulle de annars kunna rättfärdiga att EU och europeiska regeringar ger sitt

stöd till extremister, rasister och nynazister utanför EU:s gränser, samtidigt som de innanför EU:s

gränser tar till melodramatiska och kostsamma åtgärder även mot den mest moderata högergruppen?

– För det första hatar alla dessa grupper Ryssland och den ryske presidenten. Detta hat gör dem till bröder. Och de vänsterliberala grupperna är på inget sätt mindre extremistiska än de nynazistiska grupperna. Man kan luras att tro

att de är liberala, men det är fruktansvärt fel. Speciellt i Östeuropa och Ryssland finner man ofta att  homosexlobbyn och de ultranationalistiska och nynazistiska grupperna är allierade. Homosexlobbyn

har även själv extrema idéer om hur de ska deformera, omskola och influera samhället. Det bör man inte glömma. Gaylobbyn är inte mindre farlig för samhället än nynazister.

– Precis. Och denna Nawalny-koalition hade också stöd från Väst. Poängen är att det inte alls handlar

om det ideologiska innehållet hos dessa grupper. Det är inte intressant för Väst.

– Vad skulle hända om nynazistiska organisationer stödde Putin i Ryssland och Janukovytj i Ukraina?

– Just precis. Så det handlar bara om vilken sida en sådan grupp står. Om gruppen är emot Putin, emot Janukovytj, emot Ryssland, utgör ideologin hos denna grupp inget problem. Om denna grupp stödjer Putin, Ryssland eller Janukovytj, då blir denna ideologi genast ett stort problem. Allt handlar om vilken geopolitisk sida gruppen

står på. Detta är uteslutande geopolitik. Ukraina är ett mycket bra exempel. Det lär oss att geopolitik

styr dessa konflikter och inget annat. Vi ser samma sak i andra konflikter som Syrien, Libyen,

Egypten, Kaukasus, Irak, Iran …

– Ja, och varje grupp som tar ställning emot Väst – även när det är en grupp som är sekulär och moderat

– kommer att bli stämplad som ”extremistisk” av Västpropaganda. Det är en inställning som dominerar det geopolitiska slagfältet i dag. Du kan vara den mest radikala och brutala salafistkrigaren, du kan hata judar och äta mänskliga organ inför en kamera, men så länge du strider för Västs intressen och emot den syriska regeringen är du en respekterat allierad till Väst som förtjänar stöd. Om du försvarar ett mångreligiöst och moderat samhälle, vilket för övrigt är västerländska ideal, men tar ställning emot Västs intressen såsom den syriska regeringen gör, så är du fienden. Ingen bryr sig om vad du tror på, det handlar bara om vilken geopolitisk sida du står på som avgör om du har rätt eller fel i den västliga hegemonins ögon.

– Tanken att inta en tredje och oberoende position mellan de två dominerande blocken är mycket

vanlig. Jag gjorde en intressant intervju med en ledande gestalt i den tjetjenska separatistgerillan. Han

erkände för mig att han ursprungligen trodde på möjligheten till ett fritt och oberoende islamiskt Tjetjenien.

Senare hade han dock insett att det inte finns någon ”tredje position”, ingen möjlighet till

detta. Han förstod att han strider mot Ryssland på Västs sida. Samma fula sanning slår en ukrainsk

”nationalist” eller arabisk salafistkrigare i ansiktet: de är ombud för Väst. Det är svårt att acceptera för

dem, eftersom ingen gillar tanken på att vara Washingtons nyttiga idiot.

– Det finns ingen möjlighet för detta i dag. Det finns landmakt och sjömakt i geopolitiken. Landmakt

representeras av Ryssland, sjömakt av Washington. Under Andra världskriget försökte Tyskland

att mejsla ut en tredje position. Detta försök grundades just på dessa politiska misstag som vi

talar om just nu. Tyskland gick i krig mot sjömakten, som då representerades av det Brittiska

imperiet, och mot landmakten, som representerades av Ryssland.  Berlin stred mot de största globala krafterna och förlorade kriget. Slutet innebar en total förödelse av Tyskland. Så när även dåtidens starka och kraftfulla Tyskland inte var starkt nog att mejsla fram en tredje position, hur kan en mycket mindre och svagare grupp göra det? Det är omöjligt, det är en löjlig illusion. 

– Ryssland har inte en imperialistisk agenda. Moskva respekterar suveräniteten och skulle inte blanda

sig i interna politiska angelägenheter i ett annat land. De är en ärlig och bra policy. Vi ser detta även i Ukraina. Vi ser många fler EU-politiker och även amerikanska politiker och diplomater som reser till Kiev för att stödja oppositionen än vi ser ryska politiker som stödjer Janukovytj i Ukraina. Vi bör inte glömma att Ryssland inte har några intressen av hegemoni i Europa, men att USA har det. Ärligt talat är inte EU en äkta europeisk entitet, det är ett transatlantiskt imperialistiskt projekt. Det tjänar inte européernas intresse utan Washingtonadministrationens intressen. Den ”Europeiska unionen” är i verkligheten antieuropeisk. Och ”Euro-Majdan” är i verkligheten ett ”anti-Euro-Majdan”. De är bara USA:s ombud. Detsamma gäller homorättsgrupperna och organisationer som FEMEN eller vänsterliberala protestgrupper.

 

Intervju:

Manuel Ochsenreiter