Putins Rasputin

I Putinryssland kan man nå den politiska maktens höjder även om man har en dokumenterad bakgrund i fascistiska och ockulta rörelser. Alexander Dugin är ett levande bevis på detta.

Walter Laqueurs Black Hundred från 1993 står sig än idag bra som referensverk över rysk nationalism. Flertalet idag betydelsefulla aktörer inom rysk nationalism finns beskrivna i Black Hundred. En av dem är Alexander Dugin. Laqueur skriver om Dugins förkärlek för Julius Evola, en italiensk aristokratisk filosof inom traditionalismen (som förhärligar diktatur och en bortglömd urreligion) för vilken fascismen framstod som ett hopp men sedan alltför modern och rationell. Det var därför ingen slump att Evola sökte sig till Himmlers SS och där blev en del av Ahnenerbe, organisationen för arkeologi och mytforskning. Marlène Laruelle kompletterar iRussian Eurasianism, an ideology of Empire Laqueur genom att tydliggöra Julius Evolas grundläggande betydelse i Alexander Dugins utveckling. Hon berättar bland annat att Dugin redan 1981 översatte Hednisk imperialism (1928).

Laruelle beskriver också hur Ahnenerbes förste chef, Herman Wirth, påverkat Alexander Dugin. En av Wirths grundidéer var att "arierna" kom från Arktis. Dugin har vidareutvecklat dessa fantasier, med samma allvar som Wirth. Märkligast av allt med Dugin är att han valt att offentligt hänvisa till både Wirth och andra figurer som endast haft vetenskaplig status i Nazityskland. 

Enbart hänvisningen till Julius Evola och Herman Wirth som positiva auktoriteter borde, kan man tycka, ha räckt för att omöjliggöra något politisk inflytande för Alexander Dugin. Hans offentliga samröre med franska och amerikanska nyhedningar och högerextremister (inklusive den före detta KKK-ledaren David Duke) borde väl i sig också ha räckt. Men Dugin har de senaste åren inte främst marknadsfört den elitistiska traditionalismen utan en annan, mer praktiskt inriktad ideologi: eurasianismen. 

Med marxism-leninismens död som Rysslands statsideologi uppstod ett tomrum som eurasianismen gör sitt bästa att fylla. Eurasianismen uppstod på 1920-talet bland exilryssar och går ut på skapandet av ett multietniskt imperium som av "naturliga" skäl dock bäst leds av ryssar. Den innehåller ett mått av socialism men är samtidigt djupt konservativ och religiös och förbunden med "uråldriga traditioner". Eurasianismen glömdes i stort sett bort under den sovjetiska epoken men har genom Alexander Dugin återupplivats. Hade eurasianismen inte redan funnits att ta fram och damma av hade dock Dugin sannolikt uppfunnit något snarlikt.

I mitten av 1990-talet agerade Dugin på det partipolitiska planet genom att vara hjärnan bakom Nationalbolsjevikiska partiet (NBP). Men 1998 lämnade Dugin NBP för att bilda sin egen renodlat eurasianistiska politiska plattform. Under en kort tid var den ett parti, men dess nuvarande form, som Eurasia-rörelsen, passar nog Dugin bäst eftersom den står över vardagsproblem och partipolitik. Rörelsen kan i högre grad än ett parti påverka hela samhället. Dugins kommunikationsverktyg i denna strävan är trots traditionalismens glorifiering av det förflutna främst teve och internet.

Kort efter att Dugin lämnade NBP utsågs han till rådgivare till den ryska dumans förste talman Gennadij Seleznev och 1999 blev Dugin även chef för dumans geopolitiska kommission. Förklaringen till hur Dugin kunde ta ett så stort kliv uppåt ligger i hans Geopolitikens grunder (1997), den politiskt mest inflytelserika boken i det postsovjetiska Ryssland. Den togs hjärtligt emot av både militären, säkerhetstjänsten och polisen. Dugins variant av geopolitik förklarade både Rysslands kaotiska läge - genom en uråldrig "atlantistisk" konspiration numera ledd av USA - och visade en väg ut ur eländet: geopolitisk analys baserad på ett eurasianism. 

Den moderna eurasianismen må företrädas av en person med inte bara fysiska likheter med Rasputin, receptet passar dock Kreml mycket bra eftersom nationalism av det västeuropeiska slaget är så gott som obrukbar i ett så pass multietniskt land som Ryssland är.

Putins parti Enade Ryssland utnämnde för några månader sedan tevestjärnan Ivan Demidov till sin ideologichef. Efter att under 1990-talet ha varit en kultfigur på grund av sitt musikvideoprogram (i stil med MTV) övergick han sedan till att hjälpa den ryskortodoxa kyrkan att bygga upp en egen tevekanal och en av dem som Demidov ständigt lät framträda var Alexander Dugin. Putins chefsideolog blev inte bara kompis med Dugin, han bekänner sig öppet till eurasianismen.

Dugin anlitas som föredragshållare av såväl Enade Ryssland som dess ungdomsrörelse Nasji ("De våra"). Dugin försöker som sagt inte vinna val utan vill påverka det ryska samhället på andra sätt. Att han lyckats bra framgår av det faktum att man i Eurasias styrelse finner såväl nuvarande chefredaktören för ryska försvarsministeriets dagstidning Krasnaja Zvezda ("Röda stjärnan", som också publicerar artiklar av Dugin) som Rysslands kulturminister, en av Putins närmaste rådgivare och flera andra höga statstjänstemän.

På den imperiedyrkande rörelsens hemsida finner man en intervju med Putins nye chefsideolog Ivan Demidov, i vilken denne betecknar sig som "övertygad eurasianist". Klickar man vidare till ungdomsavdelningen blir det desto tydligare vad rörelsens idéer innebär. Där finner man förutom politik, rockmusik och sex även uppmaningar till att skjuta Natosoldater. Iklädda rörelsens svarta t-tröjor med två pilkors (snarlik de ungerska fascisternas pilkors) visar Aleksandr Dugins ungdomar upp sig med diverse tunga vapen på träningsläger i Sydossetien bara några veckor före krigsutbrottet.

Alexander Dugin har lyckats påverka samtliga större ryska partier så pass att man kan hålla med honom om att eurasianismen blivit en okontroversiell (i Ryssland) del av grundsynen inom hela duman. Kanske ännu viktigare: han har attraherat en mängd tunga veteraner ur säkerhetstjänstens led. Allt detta har fört till att Dugin nu även uppmärksammas i tidningar som Newsweek och The Economist. Dugins bakgrund inom direkt fascistiska och antisemitiska rörelser har därigenom blivit mer allmänt känd. 

Det är dock viktigt att påpeka att Dugin sannolikt inte har det största ideologiska inflytandet i dagens Ryssland. För även om Dugin har sagt att han är "övertygad eurasianist" så har Putinpartiet inte intagit den extremt dominerande position i samhället som Sovjetunionens kommunistiska parti en gång hade. Det mest problematiska med Dugin är snarast hans påverkan på militären och säkerhetsapparaten. Men det är illa nog.